Jag måste berätta
- att jag har gotten far more personal i min nya blogg.
att jag är långt mycket mindre censurerad.
att hubris.blogg.se är allt jag är fast ändå mindre.
det är stället där det som måste ut också kommer ut och jag bryr mig inte längre.
min olycka får bli någon annans lycka.
min lycka - någons olycka.
min självgodhet får smitta den som ej är smittad
och mitt hat och min kärlek ska där infiltrera den som läser, och den ska ej apa efter - endast tänka efter.
Den är jag. Jag är den.
att jag är långt mycket mindre censurerad.
att hubris.blogg.se är allt jag är fast ändå mindre.
det är stället där det som måste ut också kommer ut och jag bryr mig inte längre.
min olycka får bli någon annans lycka.
min lycka - någons olycka.
min självgodhet får smitta den som ej är smittad
och mitt hat och min kärlek ska där infiltrera den som läser, och den ska ej apa efter - endast tänka efter.
Den är jag. Jag är den.
hubris.blogg.se
en blogg utan censuren för arrogans och högmod.
och bara allt.
Livet är en maktkamp.
och bara allt.
Livet är en maktkamp.
The night sky has always meant everything to me
... this night when I was watching it,
I caught myself thinking of you.
I caught myself thinking of you.
Det är intressant när man väl får inblick i hur någon utifrån ser på en
Apparently har jag gett intryck om högdragenhet och stureplanstjafs. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta. Min bror har under år suttit och försökt övertyga mig om detta, han härmar alla mina rörelser och mitt tal vid de tillfällen jag minst anstränger mig för att hålla koll på vad jag gör. Han varnar mina föräldrar på ett retfullt sätt, att de ska hålla koll på mig för annars kommer jag att end up på stureplan. Ja.. nu är ju han min bror så jag har hela tiden försökt ta detta med en gnutta salt - även fast vänner och andra ibland härmar mig i tron om att jag driver med dialekten..... -.-'
Detta är såklart ingen big deal.
Fast nu är det såhär, att jag nyss insåg att någon som inte ens känner mig(dock som har vetat lite vem jag "är") som snackade med mig för en kväll, tog för givet att jag är stureplanstypen.
Vet ej om jag ska tolka det som att jag är en prydlig typ eller en riktigt fail jävel.
Klart vill jag i alla fall att folk ska ha för sig, att jag Inte tänker vara den som nöjer mig med Sverige. Så blir jag high society-typen så är det knappast så att jag startar det i Sverige eller ens håller mig till Sverige.
Dock tänker jag avsluta med att säga att jag talade om för the random dude att mina ställen är sådana med öl och rock. Ex. Harry B James. (utelämnadedetillfällenjagfaktisktgårutförattdansatillelektroniskt)
Hm.
Ja.
War in!
Detta är såklart ingen big deal.
Fast nu är det såhär, att jag nyss insåg att någon som inte ens känner mig(dock som har vetat lite vem jag "är") som snackade med mig för en kväll, tog för givet att jag är stureplanstypen.
Vet ej om jag ska tolka det som att jag är en prydlig typ eller en riktigt fail jävel.
Klart vill jag i alla fall att folk ska ha för sig, att jag Inte tänker vara den som nöjer mig med Sverige. Så blir jag high society-typen så är det knappast så att jag startar det i Sverige eller ens håller mig till Sverige.
Dock tänker jag avsluta med att säga att jag talade om för the random dude att mina ställen är sådana med öl och rock. Ex. Harry B James. (utelämnadedetillfällenjagfaktisktgårutförattdansatillelektroniskt)
Hm.
Ja.
War in!
När allt annat sviker
Jag är glad över att säga att, jag faktiskt har en egen Samwise. Någon som flera gånger har agerat Sam i min vardag och som hjälpt mig igenom tuffa, svarta och sotiga vulkanmoln. Jag vet inte om hon vet om att hon gör det, och det är vad som gör det hela så mycket finare.
.
Ni får ursäkta min(a) text(er)
Jag lyssnar på musik. Är trött och låter tankarna springa iväg.
Min poäng var i vilket fall att jag inte förstår alla som, speciellt i denna ålder, hoppar in i ett förhållande - och dessutom tror/tycker att det ska hålla i en evighet.
Jag känner i alla fall att man ska ha kul, speciellt nu. Nu när man är ung ska man göra allt och inget och hitta på så mycket skit som möjligt. Det ska hända så mycket att det liknar en katastrofal actionbok eller liknande. Det ska finnas någotatt se tillbaka på. Även fast jag anser att man alltid ska forsätta leva - leva in i döden.
Så länge jag gör något och inte sitter gärningslös, så gör det inget att dö.
Kan dock säga att mitt liv inte ens har kommit igång.
Men det kommer så smått.
Livet ska vara vilt.
Om du ser mig i en stol i en trist, grå och intsängd lokal i detta helvetiska Sverige om 70 - 80 år, och bara stirrar och endast väntar på nästa mål mat
-
Då är det inte jag längre.
Jag har dött.
Jag är borta.
Och jag har fått ett av det värsta straff jag kunnat få.
En mardröm.
Tortyr.
Ålderdom.
Och övergiven av allt jag någonsin trott och stött.
Min poäng var i vilket fall att jag inte förstår alla som, speciellt i denna ålder, hoppar in i ett förhållande - och dessutom tror/tycker att det ska hålla i en evighet.
Jag känner i alla fall att man ska ha kul, speciellt nu. Nu när man är ung ska man göra allt och inget och hitta på så mycket skit som möjligt. Det ska hända så mycket att det liknar en katastrofal actionbok eller liknande. Det ska finnas någotatt se tillbaka på. Även fast jag anser att man alltid ska forsätta leva - leva in i döden.
Så länge jag gör något och inte sitter gärningslös, så gör det inget att dö.
Kan dock säga att mitt liv inte ens har kommit igång.
Men det kommer så smått.
Livet ska vara vilt.
Om du ser mig i en stol i en trist, grå och intsängd lokal i detta helvetiska Sverige om 70 - 80 år, och bara stirrar och endast väntar på nästa mål mat
-
Då är det inte jag längre.
Jag har dött.
Jag är borta.
Och jag har fått ett av det värsta straff jag kunnat få.
En mardröm.
Tortyr.
Ålderdom.
Och övergiven av allt jag någonsin trott och stött.
Sååå...
- Med tanke på hur många som blir tillsammans med folk, inleder förhållanden, och allt vad man nu kan säga om det, så är det inte så konstigt att folk så ofta tror att det är meningen med livet. Alltså, jag tänker såhär;
Man ser alla andra bli tillsammans och alla andra är upptagna och alla andra har sin partner. Det leder till att folk tänker, jaha.. men alla är tillsammans - ännu en gång och. Detta leder till att de/vi/den/jag/du som från början trodde att folk var ute och hade kul, varierade sig och bara levde efter - inte vet jag - no strings attached. Börjar i alla fall inse att det inte finns någon därute att fool around with och det leder till att man dessutom tänker att man måste hitta någon, en, den där. Vilket betyder att man till slut lägger så mycket energi på någon så att det blir ett sådant otroligt tryck att ingen av parterna klarar av det. Det gör ont sen. Man gav för mycket, för lite. Man kanske levde som att den personen var fler än en - eller kanske hittade man en annan att ha kul med vid sidan om. Vilket betyder att man fortfarande har inställningen till livet att ha kul - att gå whereever the wind blows, det är bara det att man har på något sätt gett ifrån sig ett offentligt löfte om att man ska skära av sig och endast erbjuda sina tjänster till en person, när man gick på det där allmänna som folk tror är meningen med livet. Det folk tror är meningen med livet tar de på ett sådant löjligt och skrattretande allvar att det sedan betyder att man blir dömd till en utav den värsta sortens människa - då man egentligen bara är som vilken annan organism som helst av vår värld.
Är det inte värre att, vad ska man ta för exempel? - allting är väl ändå relativt, och beroende av något annat, som miljö, situation oc allt vad det nu är. Men, tänk er kanske något som att - nej jag kan verkligen inte skriva något, för det skulle kunna vara vad som helst, och vad än jag skriver kan det vändas på, jämföras med och klagas på. Så tänk er istället det värsta du vet - eller helt enkelt tänk er någon som tar livet av den där underbara, oskyldiga hunden som älskar dig villkorslöst. Känslan av det kan nog inte beskrivas för någon som inte har upplevt en hunds tillgivenhet - så aningen personligt var det antagligen. Tänk er istället något som en person som promt skapar och bygger en ny atombomb. Det kan du/ni väl ändå på något vis kunna analysera in som en otroligt hemsk gärning.
Jag inser att jag argumenterar med sådant som när det jämförs med utgångspunkten verkar extremt - fast relaterar inte Allting till varandra? På ågot sätt bedöms och bestäms alltid saker utifrån och jämförelsevis med sådant som redan har blivit övervägt.
Det var inte meningen att sitta och skriva någon form av helig bok här. Däremot var det något att tänka på.. om det går att läsa ut vad jag skrivit - jag har en förmåga att skriva mellan raderna, extremt, mina tankar ligger där och bokstäverna är bara utmarkering för var man ska leta.
Ha det!
Man ser alla andra bli tillsammans och alla andra är upptagna och alla andra har sin partner. Det leder till att folk tänker, jaha.. men alla är tillsammans - ännu en gång och. Detta leder till att de/vi/den/jag/du som från början trodde att folk var ute och hade kul, varierade sig och bara levde efter - inte vet jag - no strings attached. Börjar i alla fall inse att det inte finns någon därute att fool around with och det leder till att man dessutom tänker att man måste hitta någon, en, den där. Vilket betyder att man till slut lägger så mycket energi på någon så att det blir ett sådant otroligt tryck att ingen av parterna klarar av det. Det gör ont sen. Man gav för mycket, för lite. Man kanske levde som att den personen var fler än en - eller kanske hittade man en annan att ha kul med vid sidan om. Vilket betyder att man fortfarande har inställningen till livet att ha kul - att gå whereever the wind blows, det är bara det att man har på något sätt gett ifrån sig ett offentligt löfte om att man ska skära av sig och endast erbjuda sina tjänster till en person, när man gick på det där allmänna som folk tror är meningen med livet. Det folk tror är meningen med livet tar de på ett sådant löjligt och skrattretande allvar att det sedan betyder att man blir dömd till en utav den värsta sortens människa - då man egentligen bara är som vilken annan organism som helst av vår värld.
Är det inte värre att, vad ska man ta för exempel? - allting är väl ändå relativt, och beroende av något annat, som miljö, situation oc allt vad det nu är. Men, tänk er kanske något som att - nej jag kan verkligen inte skriva något, för det skulle kunna vara vad som helst, och vad än jag skriver kan det vändas på, jämföras med och klagas på. Så tänk er istället det värsta du vet - eller helt enkelt tänk er någon som tar livet av den där underbara, oskyldiga hunden som älskar dig villkorslöst. Känslan av det kan nog inte beskrivas för någon som inte har upplevt en hunds tillgivenhet - så aningen personligt var det antagligen. Tänk er istället något som en person som promt skapar och bygger en ny atombomb. Det kan du/ni väl ändå på något vis kunna analysera in som en otroligt hemsk gärning.
Jag inser att jag argumenterar med sådant som när det jämförs med utgångspunkten verkar extremt - fast relaterar inte Allting till varandra? På ågot sätt bedöms och bestäms alltid saker utifrån och jämförelsevis med sådant som redan har blivit övervägt.
Det var inte meningen att sitta och skriva någon form av helig bok här. Däremot var det något att tänka på.. om det går att läsa ut vad jag skrivit - jag har en förmåga att skriva mellan raderna, extremt, mina tankar ligger där och bokstäverna är bara utmarkering för var man ska leta.
Ha det!
Varför leva det liv som någon annan valt åt en - När man kan leva det liv man själv valde att man skulle leva, innan de andras påverkan
.....
Min kreativitet välkomnades nyligen tillbaka i mitt liv. Mina värderingar ska än en gång bli desamma som dem jag från början bar på, och jag skiter fullständigt i vad andra tycker. Jag bejakar nu det i mig själv som jag i över ett decennium har nekat och förtryckt.
Min kreativitet välkomnades nyligen tillbaka i mitt liv. Mina värderingar ska än en gång bli desamma som dem jag från början bar på, och jag skiter fullständigt i vad andra tycker. Jag bejakar nu det i mig själv som jag i över ett decennium har nekat och förtryckt.
Ett slut ?
Det är när man ser gamla texter och slås av insikten om hur det blev senare - som man verkligen kan feel good about yoursel.
Jag menar, HUR rätt hade jag egenltigen inte?
Hur svårt och dumt gjorde jag det inte för mig själv, och hur dåligt har jag inte mått över det?
- Då är det skönt att inse att det man verkligen önskade, att människan som orsakade allt detta, hade det värre, jobbigare och hade en intensivare känsla.
Skönt att veta att man inte inbillat sig, och skönt att veta att man själv redan hade vuxit stark och ignorant och passiv då den andre fortfarande kände tvånget att göra något och gav allt. Det är skönt att veta att jag egentligen inte bryr mig även fastän jag då och då inbillar mig det. Och det är skönt att veta att den andra kan släppa det som hände och lämna mig ifred från påminnelse och frekventa uppdykanden som hela tiden fucked my mind up before.
Det är skönt att veta att, nu kan jag göra vad helst jag vill. Och jag vill det. Och jag ska det. Och framför allt som jag sa - Jag Kan. För det har jag fått vetskap om nu. Det är underbart.
.
Jag menar, HUR rätt hade jag egenltigen inte?
Hur svårt och dumt gjorde jag det inte för mig själv, och hur dåligt har jag inte mått över det?
- Då är det skönt att inse att det man verkligen önskade, att människan som orsakade allt detta, hade det värre, jobbigare och hade en intensivare känsla.
Skönt att veta att man inte inbillat sig, och skönt att veta att man själv redan hade vuxit stark och ignorant och passiv då den andre fortfarande kände tvånget att göra något och gav allt. Det är skönt att veta att jag egentligen inte bryr mig även fastän jag då och då inbillar mig det. Och det är skönt att veta att den andra kan släppa det som hände och lämna mig ifred från påminnelse och frekventa uppdykanden som hela tiden fucked my mind up before.
Det är skönt att veta att, nu kan jag göra vad helst jag vill. Och jag vill det. Och jag ska det. Och framför allt som jag sa - Jag Kan. För det har jag fått vetskap om nu. Det är underbart.
.
.
It started with champagne, then we started talking
Words I was saying made the fantasy feel real
Some might call that game, but I keep on falling
Over you like I always do
Can you take it all in
Words I was saying made the fantasy feel real
Some might call that game, but I keep on falling
Over you like I always do
Can you take it all in
Nej. Jag vet inte ens själv var jag står någonstans
...
Jag kallar honom Surfer dude, Hot dude.. eller Chris
Men egentligen var han nog bara en grymt snygg och stilfull människa från norr i ingenstans i Norge, eller så var han förmodligen snowboarder - från samma ställe - och han hette Christer.
Han hade verkligen Allt det där som jag har älskat, suktat efter, beundrat och idoliserat sen jag var en liten liten skitunge på dagis, förskola och uppåt. Till nu. Till för alltid.
Håret. Kläderna. Hans ansiktsdrag.. <3 fina, enkla, söta - fast det slående HOOOOT - de där busiga, pojkiga, underbara nätta dragen. Hans längd. Hans smala midja höfter och. Allt. Snygg. Min dröm på ett par ben. Han smakade som det där älsklingstuggummit från mina första år på springande ben - smaken som man bara vill suga och bita i sig. Inhalera. Leendet. Utstrålningen. Wow. hahaaha, den där pojkiga säkerheten - självförtroendet, och hans du är snygg och jag kan få dig lätt om/när jag vill - som jag sedan lyckades rubba på. Det är lovely. Jag älskar det. Jag mindfuck:ar. Jag var så jävla såld. Ändå var det jag som gick från stället med en enorm självbelåtenhet och en knäckt ursnygg dude bakom. En dude som kommande kväll skulle kasta besvikna, längtade blickar.
Jag borde kanske bara ha slängt mig i hans armar - men ibland blir man bara otagg på det när små äckligt klädda sönderblonderade bimbos cirkulerar människan - och en aning stolt och överlägsen vinnarskalle blir jag väl också. Människan får ta sig i kragen och komma till mig faktiskt - för jag orkar inte vara seriös och jag orkar inte vara svans.
Jag Är helt enkelt Inte en person som tillåter mig att ge med mig och köra på min svaghet.
Jag antar att mitt inlägg den här gången försöker spegla min nonchalans och lätthet.
Bara säg vad du vill så kommer vi fram till något. Jag gillar inte lekar. Jag tröttnar. Jag vill gå rakt på sak.
Dessutom. Ett tillägg.
Min inställning till monogami och förhållanden, speciellt i ung ålder, är väldigt skeptisk.
Då har jag upplyst en del av världen om detta...
Han hade verkligen Allt det där som jag har älskat, suktat efter, beundrat och idoliserat sen jag var en liten liten skitunge på dagis, förskola och uppåt. Till nu. Till för alltid.
Håret. Kläderna. Hans ansiktsdrag.. <3 fina, enkla, söta - fast det slående HOOOOT - de där busiga, pojkiga, underbara nätta dragen. Hans längd. Hans smala midja höfter och. Allt. Snygg. Min dröm på ett par ben. Han smakade som det där älsklingstuggummit från mina första år på springande ben - smaken som man bara vill suga och bita i sig. Inhalera. Leendet. Utstrålningen. Wow. hahaaha, den där pojkiga säkerheten - självförtroendet, och hans du är snygg och jag kan få dig lätt om/när jag vill - som jag sedan lyckades rubba på. Det är lovely. Jag älskar det. Jag mindfuck:ar. Jag var så jävla såld. Ändå var det jag som gick från stället med en enorm självbelåtenhet och en knäckt ursnygg dude bakom. En dude som kommande kväll skulle kasta besvikna, längtade blickar.
Jag borde kanske bara ha slängt mig i hans armar - men ibland blir man bara otagg på det när små äckligt klädda sönderblonderade bimbos cirkulerar människan - och en aning stolt och överlägsen vinnarskalle blir jag väl också. Människan får ta sig i kragen och komma till mig faktiskt - för jag orkar inte vara seriös och jag orkar inte vara svans.
Jag Är helt enkelt Inte en person som tillåter mig att ge med mig och köra på min svaghet.
Jag antar att mitt inlägg den här gången försöker spegla min nonchalans och lätthet.
Bara säg vad du vill så kommer vi fram till något. Jag gillar inte lekar. Jag tröttnar. Jag vill gå rakt på sak.
Dessutom. Ett tillägg.
Min inställning till monogami och förhållanden, speciellt i ung ålder, är väldigt skeptisk.
Då har jag upplyst en del av världen om detta...
Envis tystnad
Jag satt på en bänk, och han tittade fortfarande ner när jag höjde blicken en andra och en tredje gång.
Jag satt på en bänk och han gick i min riktning och han vägrade släppa mig med blicken.
Jag låg på golvet, och han såg på mig, och han tittade bort när jag såg tillbaka, och han gick förbi och han talade i telefon.
Jag satt på golvet mot bänken, och jag såg honom stå en liten bit ifrån med luren mot örat och blicken mot mig.
Jag satt på golvet och han såg på mig när han gick förbi och -
Jag bara satt. Jag bara såg. Jag bara tänkte. Jag bara.. satt.
Gjorde jag något, gör jag någonsin något, har jag någonsin gjort, något som visar vad jag tänker eller helt enkelt har jag någonsin gjort det jag tänkt?
Nej jag bara sitter. Jag bara går. Jag bara står. Jag bara stålsätter mig - Och jag bara töms på allt.
Jag är trasig - och han är trasig. Han är förvirrad - och jag är förvirrad - och vi är båda lost in nowhere..
.. Och inget kommer att förändras förrän vi fått reda på om den var på riktigt. Om kyssen, kyssarna, den där kvällen, var på riktigt.
Och jag vill inte bry mig - och jag brydde mig inte
Men där finns något i hans ögon, och hans osäkra sätt att föra sig.
Jag satt på en bänk och han gick i min riktning och han vägrade släppa mig med blicken.
Jag låg på golvet, och han såg på mig, och han tittade bort när jag såg tillbaka, och han gick förbi och han talade i telefon.
Jag satt på golvet mot bänken, och jag såg honom stå en liten bit ifrån med luren mot örat och blicken mot mig.
Jag satt på golvet och han såg på mig när han gick förbi och -
Jag bara satt. Jag bara såg. Jag bara tänkte. Jag bara.. satt.
Gjorde jag något, gör jag någonsin något, har jag någonsin gjort, något som visar vad jag tänker eller helt enkelt har jag någonsin gjort det jag tänkt?
Nej jag bara sitter. Jag bara går. Jag bara står. Jag bara stålsätter mig - Och jag bara töms på allt.
Jag är trasig - och han är trasig. Han är förvirrad - och jag är förvirrad - och vi är båda lost in nowhere..
.. Och inget kommer att förändras förrän vi fått reda på om den var på riktigt. Om kyssen, kyssarna, den där kvällen, var på riktigt.
Och jag vill inte bry mig - och jag brydde mig inte
Men där finns något i hans ögon, och hans osäkra sätt att föra sig.
You started a fire, burned me to the floor
Your whisper, so clear, the world disappears
As I fall into the darkness, it's impossible to express
How good it feels, I'm wrapped up, I'm sealed
So tight I'll never be free, oh, I don't fight the feeling
Get back in my life, come knock on my door
What I'm looking for, I think you should know
You started a fire, burned me to the floor
Please don't resist anymore, I'll never leave you alone
.
As I fall into the darkness, it's impossible to express
How good it feels, I'm wrapped up, I'm sealed
So tight I'll never be free, oh, I don't fight the feeling
Get back in my life, come knock on my door
What I'm looking for, I think you should know
You started a fire, burned me to the floor
Please don't resist anymore, I'll never leave you alone
.
Känslig hy suger
Jag är överkänslig mot allt.
Det är så jävla öksfhosdhasoihfdihfsdioh irriterande.
Allting får min hy att bli irriterad, röd, torr, jag får utslag, märken och ärr. Det är så annoying.
Tvättmedel, fel sorts textil, damm, krämer, Parfym(!), smink, kyla, värme, metall, rakhyvlar, tvål, ALLT. Fucking allt.
Mina ögon är Minst lika känsliga. En liten vindpust och de är röda och irriterade. Rök (räcker med en liten liten fläkt) från antningen rökare i omgivningen, eller bara en eld. Kyla får dem att fucka upp sig.. Big time, och när det blir varmt klarar de inte det, eller pollen. Känsliga mot smink och ja, allt.
Jag kände att jag behövde få klaga på detta för det har varit så sen jag föddes och jag tycker att det är så många som klagar på SKITSAKER. Min hy klarar inte av hårborttagningshjälpmedel i nån form, men jag fortsätter att utsätta den för det, och jag har ärr och allt vad det nu är på grund av det.
Och jag börjar inse att jag, om någon, är tvungen att proppa i mig grönsaker och frukt, även fast jag verkligen hatar det, och jag måste sluta med choklad(<3), bakelser (<3) och allt fett och sockrigt. Dels för min hy, dels för mitt nervsystem - detta på grund av min hemskt elaka krampattackar jag får - och även för att
JAG KOMMER FÅ FUCKING DIABETES SOM GÅR I MIN FUCKING FAMILJ OCH JAG HATAR SPRUTOR OCH NÅLAR SOM SKA DJUPARE ÄN BARA DEN YTLIGA HUDEN. På tal om det har en utav mina största rädslor sen jag var liten varit operationer. usch.
Det här känns ju inte riktigt som det roligaste och mest intressanta för någon att läsa. Men. Now it's out there och.. SLUTA fucking Klaga på smågrejer - jag har far more problems som jag inte ens tänker ta upp - förmodligen inte ens någonsin till någon - och det finns dessutom folk med ännu allvarligar problem. Så. Fuck off nu. Hej :)
Vidga ditt perspektiv.
Det är så jävla öksfhosdhasoihfdihfsdioh irriterande.
Allting får min hy att bli irriterad, röd, torr, jag får utslag, märken och ärr. Det är så annoying.
Tvättmedel, fel sorts textil, damm, krämer, Parfym(!), smink, kyla, värme, metall, rakhyvlar, tvål, ALLT. Fucking allt.
Mina ögon är Minst lika känsliga. En liten vindpust och de är röda och irriterade. Rök (räcker med en liten liten fläkt) från antningen rökare i omgivningen, eller bara en eld. Kyla får dem att fucka upp sig.. Big time, och när det blir varmt klarar de inte det, eller pollen. Känsliga mot smink och ja, allt.
Jag kände att jag behövde få klaga på detta för det har varit så sen jag föddes och jag tycker att det är så många som klagar på SKITSAKER. Min hy klarar inte av hårborttagningshjälpmedel i nån form, men jag fortsätter att utsätta den för det, och jag har ärr och allt vad det nu är på grund av det.
Och jag börjar inse att jag, om någon, är tvungen att proppa i mig grönsaker och frukt, även fast jag verkligen hatar det, och jag måste sluta med choklad(<3), bakelser (<3) och allt fett och sockrigt. Dels för min hy, dels för mitt nervsystem - detta på grund av min hemskt elaka krampattackar jag får - och även för att
JAG KOMMER FÅ FUCKING DIABETES SOM GÅR I MIN FUCKING FAMILJ OCH JAG HATAR SPRUTOR OCH NÅLAR SOM SKA DJUPARE ÄN BARA DEN YTLIGA HUDEN. På tal om det har en utav mina största rädslor sen jag var liten varit operationer. usch.
Det här känns ju inte riktigt som det roligaste och mest intressanta för någon att läsa. Men. Now it's out there och.. SLUTA fucking Klaga på smågrejer - jag har far more problems som jag inte ens tänker ta upp - förmodligen inte ens någonsin till någon - och det finns dessutom folk med ännu allvarligar problem. Så. Fuck off nu. Hej :)
Vidga ditt perspektiv.
