K☆i

En gång i tiden var jag disciplinerad.
En gång i tiden stod jag fast vid mina principer.
En gång i tiden var jag smal.
En gång i tiden var jag tyst och helt onåbar.
En gång i tiden kunde jag inte se folk i ögonen.
Det fanns en tid då jag inte trodde någonting om mig själv.
Det fanns en tid då jag stod på det klara med exakt vad jag tyckte, tänkte, gillade, gjorde.
En tid var jag duktig på att skriva.
En tid var svenska mitt favoritämne.
En tid var jag förtrollad av det svenska språket, fascinerad av fenomenet ord och skrift.
En tid hade jag en bra och uppmuntrande svensklärare.
Det låg till så en gång, att jag visste allt om mig själv, visst vad jag ville, vad jag gillade vad jag hatade.

Att ändra syn på en liten sak kan förändra hela personen. Det hände mig. Jag saknar mig själv. Jag gillar den jag var. Minus de små saker jag inte hade kunnat leva med om jag inte arbetade bort dem.

Det fanns en gång en inspirerad, livlig tjej som var jag.
Någon som såg på sig själv med blinda ögon.
Det sägs att man inte vet vad man har förrän man förlorar det.