K☆i

.

Smärtan är överallt. Smärt av behag. Jag kunde inte må bättre. Mina revben blev så ihoppressad igår att jag idag inte kan ta ordentliga andetag. Blåmärkena kan man spotta lite här och där, och träningsvärken håller till i armarna. Benen är som spaghetti.
Jag Älskar det.

Moshamoshamosha

Åkte in alldeles lagom. Åt alldeles lagom mycket. Åkte till fryshuset vid en bra tid, fick nämligen en väldigt bra köplats OCH vi slapp vänta överdrivet länge i kylan. Vi fick köpt en T-shirt var. Glömde hänga in tjocktröjan i garderoben, vilket inte var så lyckat. Tek-One spelade några av mina favoritlåtar i genren de håller sig till. Vi höll på att falla ner på golvet. Vid ett tillfälle drog jag upp Nicole på benen mitt i hennes fall. The Devil Wears Prada var även de väldigt bra. Då de spelade föll jag och Nicole ner på golvet. Nicole blev räddad snabbt, medan jag gjorde mig beredd på det värsta - då fick en sööt snubbe syn på mig på golvet och drog hastigt upp mig. Han var sedan nära intill mig under en lång period (till det att vi kom ifrån varandra pga >kommande storytelling<). Vi utbyte blickar då och då... tror jag blev lite sådär smått förälskad i snubben ;) haha. The Devil Wears Prada:s trummis kastade ut sin trumpinne. Den lobbade han rakt ner i min tröja. Jag skulle precis hugga tag i den med handen då en snubbe bredvid mig ryckte upp den ur tröjan och tappade den på golvet och en tredje snubbe fick tag på pinnen. Varpå jag utbrister/skriker/vrålar (vad är skillnaden på en konsert?) FUUUU~UUUUUCK. Sen drog jag och Nics ut mot sidan för att få syre, vi stötte på Suss. Hon hängde på in i folkmassan sen. Jag hamnade än en gång i närheten av den där schyssta killen... Architects var galet bra. Alla var galna. Jag höll uppe både Suss och Nics på benen. Jag och Nicole blev plötsligt öööverlyckliga, för en kort stund. VATTEN över huvudet och in i örat (långt in). NEJ. Det var en plastmugg med öl. Full. Den flög över min axel och hamnade i bröstet på mig. Öldusch, yum. Architects spelade klart och Suss drog ut på kanten igen. Jag och Nicole lirkade oss fram ännu närmre scenen (nu var där bara 2 pers mellan oss och scenen istället för 4-5 pers.) Jag kom ifrån killen... Det tryckte som fan där inne. Min syretillförsel hade inte varit bra hittills så jag var lite orolig. När Bring Me The Horizon drog igång blev jag bokstavligen krossad mellan ett par killar. Så jävla ihoptryckt var jag att jag inte kunde andas in. Lyckades efter många om och män få Nicole att lyssna på mina tecken att hon skulle dra ut mig, efter alla mina ensamma misslyckade försök att trycka bak mig själv. Vi kom till slut ut på sidan och jag kunde andas. Ja... så mkt man kan andas i de omständigheter som rådde: konsert, måånga människor, litet utrymme och så klart en riktigt snygg frontperson som man drömt om att få se och träffa i x antal år. Sen tog vi oss liite närmre igen, tog nåra bilder, filmade lite, stod vid sidan. Wall of Death blev aktuellt och då tog vi oss in i mitten igen och pushade på mot scenen. Åh. Ja, just det. Vi blev vattnade av funktionärerna.. liite. Efter att alla band hade spelat klart, stod vi där framme vid scenen.. Sen kommer vokalisten i Tek-One ut och på golvet och vi fick varsin kram. Han frågade Nics om hon hade a good time, och han frågade mig are you okay, are you allright. Ja, vi såg fördjävliga ut. Blöta av svett och öl. Håret var lockigt och stod åt alla håll efter att ha varit uppsatt i knut och blivit blöt. Det sket vi i. Allt var så underbart. Men jag träffade inte killen igen...

Wall of text

LOVEloveLOVEloveLOVEloveLOVEloveLOVEloveLOVEloveLOVEloveLOVEloveLOVEloveLOVEloveLOVEloveLOVElove

<3 <3 <3



Ja, vad ska man säga.

Tänkte att jag ska börja visa mina fina bakgrundsbilder och så...
Synd att ni inte fick se den jag hade innan den här ;)
Men denna... ååh. Bilden är så klart större och med great upplösning.. Så.
När jag startar datorn, eller stänger ner allt, så finns hans vackra ögon där.

Cole Mohr

Architects, Bring Me The Horizon, The Devil Wears Prada och Tek-One

!!!

Words are flowing out like endless rain into a paper cup
They slither while they pass
They slip away across the universe
Pools of sorrow waves of joy are drifting through my open mind
Possessing and caressing me

Jag hittade ett av mina gamla ritblock här hemma. Jag fastnade och världen försvann för ett litet tag samtidigt som ett abstrakt mönster växte fram.  Mysigt.

Jag såg en väldigt fin film idag. Visst, den handlade om fotboll.. Men den utspelade sig i engelskt 70-tal, och nästan alla engelska skådespelare som är värt ngt var med.
Michael Sheen (<3 kan han va sötare än han är i den filmen. kanhanförmodligenmenw/e), Timothy Spall, Joseph Dempsie (liten roll, men lovely), Stephen Graham etc.

The Damned United
.

Har idag varit och införskaffat ny skidjacka + täckbyxor. Äntligen.
Nu är jag redo för Romme och Sälen '11.
:D

.

Min klass och en till - de enda på skolan som läser samhälle b, ungefär så eller ngt - ska i vår åka till Polen för att besöka bl.a. Auschwictz. 4 dagar, 3 nätter, ska vi vara borta. Trevligt säger jag, trevligt.
Slutet av April. Typ.

Bättre namn på denna dag kan jag inte komma på.
'Jude' är otroligt fin, varje gång jag ser honom utbrister jag "jag döör"/"åh, fan vad söt".
Han fick sitt namn idag.
Han var inte tillfällig. Jag är nöjD.
---
Förövrigt är folk både oerhört tråkiga och Rroliga runtomkring.
I had a few laughs today, and they were nice.
Jag uppfattades som en sorglig ensam liten sak i ett omklädningsrum också... fler detaljer orkar jag inte ta upp.
Bye.

Den är klockren, se den!



"This is not, I repeat, NOT an American sitcom"
.

Detta är vanligtvis inte min typ av film.. inte för att jag har nån typ men w/e..
Men
Den var riktigt bra. och. alltså. Jake Gyllenhaals ögon.. och.. aa <3


.

Efter ngn timme sådär när vi hittat tillbaka till civilisationen



.

Have I been blind, have I been lost
Inside myself and my own mind
Hypnotized, mesmerized by what my eyes have seen?

Have I been wrong, have I been wise
To shut my eyes and play along
Hypnotized, paralyzed by what my eyes have found
By what my eyes have seen

Have I been blind
Have I been lost
Have I been wrong
Have I been wise
Have I been strong
Have I been
Hypnotized, mesmerized
By what my eyes have found
In that great street carnival
In that carnival?
.

Det visade sig att alla arbeten jag bara slängde ihop som hastigast pga av trötthet innan lovet gick väldigt bra. Väldigt bra.

Den verkade vilja säga mig något. Bl.a. att jag ska vara mer öppen, och låta folk komma mig närmre in på livet.
Nu var min dröm i hela drag väldigt flummig och surrealistisk, men för att klippa ut något. Jag och Nicole hade gjort nån konstig spelgrej, ch då vi var klara och jag skulle gå iväg var en spelkaraktär kvar i verkligheten och han följde efter mig för att, aa... han var typ fäst vid mig. Nu menar jag inte bokstavligt fästad i mig med något rep, utan han typ gillade mig eller vad man ska säga. I drömmen var det iaf så att då jag märkte detta så tänkte jag att nej spelar roll, låt honom hållas och ge honom en chans. Det var så det blev också, först var det bara att han hjälpte mig och typ "beskyddade" mig (spelet hade trotsallt var något med pilbågsskytte).  För detta kände jag mig först lite obekväm då det kändes fel och som om jag utnyttjade honom... men senare var han väldigt nödvändig, och därefter försvann han ett litet tag. Under denna tid träffade jag hans familj (eehh x)?) som berättade något om honom som gjorde honom väldigt intressant för mig. Han hade en egenskap som jag helt enkelt inte kunde låta bli att falla för. Vid ett lite senare tillfälle när jag var med honom kom denna egenskap till användning för att vi skulle övervinna our surroundings (XD???) ...
Men aa.. på något flummigt sätt så tolkar jag då detta till att någon kommer poppa upp i min verklighet, och om jag ger denne någon en chans så kommer detta leda till något bra/efterlängtat eller dylikt.

I brist på annat att skriva..
Åh, just det! I min dröm var jag och nicole i fjällen.. Så det kan mkt väl hända något när jag och Nicole är i Sälen på sportlovet.
Resultatet kan dock komma att visa sig först i vår, och/eller nästa höst/vinter

When you find yourself sitting with a beer in your hand, electro music in your speakers. Alone, with your dog by your feet and no one to contact. When the silence lays thick around you, even though the music. When you discover there are no one of your hundreds of friends on facebook that you actually talk to, save those who, for this moment, are unavailable.
You look around yourself and find that the big house and the several TVs and computers don't do nothing but make you feel smaller and the more alone.

I leave you here, thinking that you probably manage to come up with the hundreds of other signs and situations.

HAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHHAH



och
HHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAH. . . .

Är igång med städning nu. Städning och hela rubbet. Ommöblering. Planering för införande och utkastning av nytt och gammalt. Allt ska ändras.
Det kommer dock ta sin lilla tid. Någon dag sådär. Jag jobbar inte särskilt effektivt.

?

http://falkvinge.net/2010/12/25/det-kom-en-julklapp/

.

When I look at you know, all I see is a cigarette... a filthy, digusting and meaningless item used as a protection against contact with others. I can't even see your beautiful eyes no more.. I thought I would really miss the wonderful sight of them, but I can't say that I do. The image of them was ruined alongside with my... what should I call it: respect?
for you