Jag kallar honom Surfer dude, Hot dude.. eller Chris
Men egentligen var han nog bara en grymt snygg och stilfull människa från norr i ingenstans i Norge, eller så var han förmodligen snowboarder - från samma ställe - och han hette Christer.
Han hade verkligen Allt det där som jag har älskat, suktat efter, beundrat och idoliserat sen jag var en liten liten skitunge på dagis, förskola och uppåt. Till nu. Till för alltid.
Håret. Kläderna. Hans ansiktsdrag.. <3 fina, enkla, söta - fast det slående HOOOOT - de där busiga, pojkiga, underbara nätta dragen. Hans längd. Hans smala midja höfter och. Allt. Snygg. Min dröm på ett par ben. Han smakade som det där älsklingstuggummit från mina första år på springande ben - smaken som man bara vill suga och bita i sig. Inhalera. Leendet. Utstrålningen. Wow. hahaaha, den där pojkiga säkerheten - självförtroendet, och hans du är snygg och jag kan få dig lätt om/när jag vill - som jag sedan lyckades rubba på. Det är lovely. Jag älskar det. Jag mindfuck:ar. Jag var så jävla såld. Ändå var det jag som gick från stället med en enorm självbelåtenhet och en knäckt ursnygg dude bakom. En dude som kommande kväll skulle kasta besvikna, längtade blickar.
Jag borde kanske bara ha slängt mig i hans armar - men ibland blir man bara otagg på det när små äckligt klädda sönderblonderade bimbos cirkulerar människan - och en aning stolt och överlägsen vinnarskalle blir jag väl också. Människan får ta sig i kragen och komma till mig faktiskt - för jag orkar inte vara seriös och jag orkar inte vara svans.
Jag Är helt enkelt Inte en person som tillåter mig att ge med mig och köra på min svaghet.
Jag antar att mitt inlägg den här gången försöker spegla min nonchalans och lätthet.
Bara säg vad du vill så kommer vi fram till något. Jag gillar inte lekar. Jag tröttnar. Jag vill gå rakt på sak.
Dessutom. Ett tillägg.
Min inställning till monogami och förhållanden, speciellt i ung ålder, är väldigt skeptisk.
Då har jag upplyst en del av världen om detta...
Han hade verkligen Allt det där som jag har älskat, suktat efter, beundrat och idoliserat sen jag var en liten liten skitunge på dagis, förskola och uppåt. Till nu. Till för alltid.
Håret. Kläderna. Hans ansiktsdrag.. <3 fina, enkla, söta - fast det slående HOOOOT - de där busiga, pojkiga, underbara nätta dragen. Hans längd. Hans smala midja höfter och. Allt. Snygg. Min dröm på ett par ben. Han smakade som det där älsklingstuggummit från mina första år på springande ben - smaken som man bara vill suga och bita i sig. Inhalera. Leendet. Utstrålningen. Wow. hahaaha, den där pojkiga säkerheten - självförtroendet, och hans du är snygg och jag kan få dig lätt om/när jag vill - som jag sedan lyckades rubba på. Det är lovely. Jag älskar det. Jag mindfuck:ar. Jag var så jävla såld. Ändå var det jag som gick från stället med en enorm självbelåtenhet och en knäckt ursnygg dude bakom. En dude som kommande kväll skulle kasta besvikna, längtade blickar.
Jag borde kanske bara ha slängt mig i hans armar - men ibland blir man bara otagg på det när små äckligt klädda sönderblonderade bimbos cirkulerar människan - och en aning stolt och överlägsen vinnarskalle blir jag väl också. Människan får ta sig i kragen och komma till mig faktiskt - för jag orkar inte vara seriös och jag orkar inte vara svans.
Jag Är helt enkelt Inte en person som tillåter mig att ge med mig och köra på min svaghet.
Jag antar att mitt inlägg den här gången försöker spegla min nonchalans och lätthet.
Bara säg vad du vill så kommer vi fram till något. Jag gillar inte lekar. Jag tröttnar. Jag vill gå rakt på sak.
Dessutom. Ett tillägg.
Min inställning till monogami och förhållanden, speciellt i ung ålder, är väldigt skeptisk.
Då har jag upplyst en del av världen om detta...
Kommentarer
Trackback
